Netherlandish Northern Renaissance Painter, ca.1440-1482 South Netherlandish painter. In 1467 he enrolled as master in the Ghent painters' guild, sponsored by Joos van Wassenhove, master painter in Ghent in 1464 after registering in Antwerp in 1460. In 1469 the two together acted as guarantors for the illuminator Sanders Bening when he became a master, and it was from Hugo that Joos borrowed money when he went to Rome. Sanders Bening was married to Kathelijn van der Goes, perhaps Hugo's sister. Hugo's status within the guild is further attested by the fact that he was guarantor for two other painters in 1471 and 1475, that he was one of the dean's jurors in 1468-9 and that he himself served as dean from towards the end of 1473-4 to at least 18 August 1475.  Related Paintings of GOES, Hugo van der :. | Deposition Diptych (Small Deposition, left wing) sg | Monforte Altarpiece (detail) | Calvary Triptych (detail) | Adoration of the Shepherds (detail) sdg | The Adoration of the Shepherds (detail) |
Related Artists:
Joaquin Mir Trinxet
Spanish , 1873-1940
CASTILLO, Antonio del
b. 1616, Cordoba, d. 1668, Cordoba Spanish painter and draughtsman. He studied first with his father, Agust?n del Castillo (d July 1631), a painter also known for his drawings, and in November 1631 began a three-year apprenticeship with Ignacio de Aedo Calderen, a painter of religious figures ( pintor de imaginera). From 1635 to 1638 Castillo was also known as painter and pintor de imaginera, and by December 1638
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.